Pojkar i kjol
När jag delade ut gagnefbladet lyssnade jag på något om "pojkar i kjol", och jag tyckte det va ganska intressant, hittade något i den stilen här på internet:
Pojkar i kjol väcker reaktioner helt klart. Och ger en del att fundera över.
Nå, så hur gick det då med min 3-åriga son som ville ha kjol. Jo, trots att hans taskiga mamma vägrade köpa någon till honom så glömde han inte bort löftet att få ärva en av syrran.
Han påminde mig två gånger och var så nöjd i kjolen. Eftersom jag känner att jag bryter lite tabun här är jag noga med att det inte ska vara jag som föreslår eller prackar på honom kjol utan jag ska bara tillhandahålla möjligheten. Så två kjolar följde med till sommarhuset i Leksand. Och min son har gått klädd i kjol i princip halva sommaren.
Eftersom sommarens stora revolution är att han pott-tränas och därmed även stolt iklär sig kalsonger samt har upptäckt sin snopp blir kombinationen desto roligare. En av sommarens sötaste kommentarer var när han lite fåfängt men stolt efter ett lyckat pottbesök, där han själv klarade av att dra upp kalsongerna, vänder rumpan mot mig och frågar "mamma har solen fassnat i kallsongerna?". Det hade den inte, men benen på boxershortsen stack nästan fram under den korta kjolen vilket såg väldigt roligt ut i sig.
(Det är med pott-träning är en historia för sig där sommarens minst söta kommentar kom vid middagsbordet. Plötsligt säger sonen med stress i blicken "mamma, mamma ja måste bajsa, det är bjåttom". Varvid jag precis hinner resa mig från spaghettin och ta ett steg innan han säger med mindre brådskande tonfall "mamma, mamma det är jedan fösent". Och det var inte mer än 10 sekunder jag hade på mig. Sådant är bara kul efteråt.)
Nåja, han är nöjd, vi är nöjda så allt borde vara frid och fröjd. Men så är det ju det där med att man är en del av något större, man möter en massa andra människor som ingår i samma samhälle som en själv. Helt klart är att en pojke i kjol väcker något hos många människor.
Framför allt andra män verkar ha svårt att låta bli att kommentera det hela. Första trebarnsfadern som kom och hälsade på oss kallade Markus för Markus Gaultier hela tiden i ett ironiskt/roat tonfall. Andra trebarnsfadern som kom och hälsade på oss några dagar senare kallade honom för Jean-Pierre Markus i precis samma tonfall. En kvinna som kom och hälsade på blev väldigt positiv och drog igång en diskussion om könsroller. En tredje manlig kompis säger sig vara övertygad om att det inte på något sätt kommer att göra Markus till bög (men han måste ändå säga det), men att det är roligt att reta min man för att han har en son som går klädd i kjol (eller faktiskt har Markus utökat sin repertoar och gick vid tillfället klädd i en rosa klänning). Det här tycker jag är intressant, även om jag inte har helt klart för mig vad reaktionerna står för. taget från:
Pojkar i kjol väcker reaktioner helt klart. Och ger en del att fundera över.
Nå, så hur gick det då med min 3-åriga son som ville ha kjol. Jo, trots att hans taskiga mamma vägrade köpa någon till honom så glömde han inte bort löftet att få ärva en av syrran.
Han påminde mig två gånger och var så nöjd i kjolen. Eftersom jag känner att jag bryter lite tabun här är jag noga med att det inte ska vara jag som föreslår eller prackar på honom kjol utan jag ska bara tillhandahålla möjligheten. Så två kjolar följde med till sommarhuset i Leksand. Och min son har gått klädd i kjol i princip halva sommaren.
Eftersom sommarens stora revolution är att han pott-tränas och därmed även stolt iklär sig kalsonger samt har upptäckt sin snopp blir kombinationen desto roligare. En av sommarens sötaste kommentarer var när han lite fåfängt men stolt efter ett lyckat pottbesök, där han själv klarade av att dra upp kalsongerna, vänder rumpan mot mig och frågar "mamma har solen fassnat i kallsongerna?". Det hade den inte, men benen på boxershortsen stack nästan fram under den korta kjolen vilket såg väldigt roligt ut i sig.
(Det är med pott-träning är en historia för sig där sommarens minst söta kommentar kom vid middagsbordet. Plötsligt säger sonen med stress i blicken "mamma, mamma ja måste bajsa, det är bjåttom". Varvid jag precis hinner resa mig från spaghettin och ta ett steg innan han säger med mindre brådskande tonfall "mamma, mamma det är jedan fösent". Och det var inte mer än 10 sekunder jag hade på mig. Sådant är bara kul efteråt.)
Nåja, han är nöjd, vi är nöjda så allt borde vara frid och fröjd. Men så är det ju det där med att man är en del av något större, man möter en massa andra människor som ingår i samma samhälle som en själv. Helt klart är att en pojke i kjol väcker något hos många människor.
Framför allt andra män verkar ha svårt att låta bli att kommentera det hela. Första trebarnsfadern som kom och hälsade på oss kallade Markus för Markus Gaultier hela tiden i ett ironiskt/roat tonfall. Andra trebarnsfadern som kom och hälsade på oss några dagar senare kallade honom för Jean-Pierre Markus i precis samma tonfall. En kvinna som kom och hälsade på blev väldigt positiv och drog igång en diskussion om könsroller. En tredje manlig kompis säger sig vara övertygad om att det inte på något sätt kommer att göra Markus till bög (men han måste ändå säga det), men att det är roligt att reta min man för att han har en son som går klädd i kjol (eller faktiskt har Markus utökat sin repertoar och gick vid tillfället klädd i en rosa klänning). Det här tycker jag är intressant, även om jag inte har helt klart för mig vad reaktionerna står för. taget från:
Här är det pojken, Love E--, som är gullig i kjol och flickan, Freja H----, som har motorcykel på magen.
Vad tycket ni ska killar kläs som killar och tjejer som tjejer eller vilket som? (Jag har ingen kommentar)
Kommentarer
Trackback
